Villan i oktober

Så blir det helg igen och vad ska man hitta på att göra? En sista tur till villan har vi redan avverkat...
*
Så kallt, men så vackert...

Vårt hem liknar ibland en rövarkula... Kasper, Jesper och JONATAN, de var rövare int´sant? RONJA är såklart rövardotter... Rövare har kul ibland och tråkigt ibland, men de tycker om varann, vackra saker och att dra ut på rövarstråk. I bloggen visas små glimtar ur vår vardag, blandat med mammans foton och funderingar om dittan och dattan. Allt i en stökig röra.. mer råddigt ju fler vi blir. Lilla ELLEN är numera med på ett hörn och tiden får visa om det någonsin mer kommer några stilla stunder?

*

Välkommen till Rövarfamiljens nya vardagsrum. Det finns några saker som vi behållit: taklampor, gardiner, tv:n, mattan och vedbäraren - allt annat är nytt. Det började som en diffus önskan om något brunt, något varmt och något skönt. Ett rum där hela familjen trivs och där också gäster ryms. Så här ser det ut nu:
Golvet är en matta från Hartmans, egentligen ville vi ha äkta trä, men denna utländska hårdyta känns så nära trä man kan komma, inte kall som laminat och varför satsa på äkta parkett om man kan komma billigare och lättare undan? Under soffbordet ska det vara en ljusbeige lurvig rund liten matta, säg bara var den finns!?











Nu var det länge sedan det bloggades här!
Ibland stannar livet upp och man påminns om hur värdefull vardagarna är, de vanliga dagarna med de tråkiga rutinerna. Renoveringen är klar och vi har varit till Haparanda och IKEA, men hyllorna och inredningsprylarna ligger ännu kvar på golvet...det kom annat emellan.
Några dagar innan IKEA-resan fick Rövarmamman tandvärk, en ihållande tandvärk som varslade om kommande rotfyllningar eller t.o.m. utdragna tänder. Tandläkartid beställdes men först skulle vi ha en fin helg på tumanhand, hade bokat rum på Cape East i Haparanda. Med på resan togs Burana 600. Värken kom och gick och det plockades in piller på löpande band. Första affären som besöktes när vi kom fram var apoteket; Paracetamol på svenska heter Alvedon och genom att kombinerade båda värkmedicinerna blev det möjligt att genomföra vår shoppingtur.
Vidare romantiskt var det inte med hotellboendet eftersom värken plågade. Mänskor med tandvärk är inte gosiga eller kramgoa! Dessutom pågick pulverdiet så det kändes lite orättvist att en kunde äta gott från buffe medan en annan satt och shakade pulver...
Handlat blev det åtminstone: möbler till vardagsrummet och en hel del viktiga prylar som vi inte hade vetat att vi faktiskt behövde. Det är sej likt. Julen blir inte någon stress i år för julklapparna fixade vi från porslinsbutiken och Barnens Hus, nästan allt är klart! Och kassan sinade...men vad gör nu det egentligen, slantar är runda för att de ska rulla.
Måndagen i jobbet var en plåga, timmarna till tandläkarbesöket på tisdagmorgon kändes oändliga och magen började säga stop till all värkmedicin. Eventuellt inte så bra att överdosera Panadol och Burana när man inte äter annat än pulverdrycker?
Dåligt med sömn blev det förstås med värken som kom i intervaller. Aldrig har en Rövarmamma sett så fram emot att få gå till tandläkaren. Såklart skulle det göra ont när hon drar ut tanden men sen skulle smärtan vara borta. Jepp.
Men, så blev det inte. Det röntgades och undersöktes och konstaterades att det inte fanns nåt fel på någon tand. Då måste det vara öronvärk eller bihåleinflammation, det brukar kunna stråla mot käken. Uppsök en läkare med detsamma och återkom om det inte är något annat, så sa min tandläkare. En moloken patient förflyttade sej från tandläkarens stol till väntrummets stol på hälsovårdscentralen. Värken blev svårare att uthärda men någon hjälp med lindring kunde inte ges förrän läkare undersökt saken, och på det fick man vänta. Tillbringade tiden mellan halv 10 och halv 3 på nämnda ställe. Olika läkare undersökte, det röntgades och togs prover.
Ingen infektion och inget på röntgen. Voltaren i hög dos var den hjälp man kunde ge. Ingen sjukskrivning heller, kom tillbaka i slutet av veckan om det inte gått om var läkarens ord. Jepp.
Ringde tandläkaren och fick en ny tid till dagen därpå. Tack och lov hjälpte värkmedicinen bättre, men effekten höll bara 3 timmar och mer än 3 piller om dagen fick man inte ta! Så det blev 9 timmars smärtlindring och sen sömnlös natt i väntan på att nytt dygn skulle börja. Övertygelsen om att nu skulle tandläkaren dra ut den förbenade tanden var en livlina att hålla i när värkarn kom och gick.
Tandläkarbesök nummer två gick till ungefär på samma sätt som det första. Inget hittades och att öppna en tand som är frisk är ingen bra lösning. Jag remitterades till specialist och tandkirurg Rytivaara. Tid dit på fredag och löfte om att bli sjukskriven ifall jag behövde intyg innan fredag. Voltaren hade inte längre någon effekt och värken kom i skov som var så starka att det inte gick att vara stilla eller prata eller lyssna eller nånting. En het vetedyna tryckt mot kinden och käkbenet kändes som lindring. Insåg på eftermiddagen att detta går inte, man måste kunna få smärtlindring i detta land!
Ringde jouren och fick en kvällstid. Nu en annan läkare som var en smula långsam...jag fick vanka på fram och tillbaka med min medhavda vetedyna som personalen så snällt värmde i sin kafferums mikro. Tårarna var inte långt borta, hur i friden skulle man komma ur denna plåga?
Läkaren undersökte och tittade på tidigare skriverier och provsvar och kom till att det är oförklarligt men att jag måste få starkare mediciner och kanske en remiss till smärtpoliklinken eller neurologen. Han skrev ut Lyrica och Oxynorm och jag åkte via apoteket hem. Blev tvungen att stanna och ta medicinen för att kunna köra vidare. Hemkommen väntade jag på att smärtan skulle avklinga, men icke. Tog en till narkotisk tablett och effekten blev att jag kände mej drogad, men smärtan var kvar. Efterhand som kvällen blev natt övertygades jag om att något allvarligt höll på att hända i mitt huvud. Smärtattackerna kom i jämna intervaller och syn och hörselintrycken blev otillförlitliga, benen blev svaga och svåra att styra, armarna var inte bara olydiga de domnade också bort, sen blev det så att andningen inte fungerade av sej själv utan att jag måste påminna mej. jag kunde inte sitta och inte stå och ligga var uteslutet för då kom smärtan så intensivt. Alla andra sov och jag försökte överleva, när jag lite efter 12 väckte min man och sa att jag inte står ut så skakade jag som av kramper i hela kroppen och rörelserna var helt bortom min kontroll. Han blev kanske skrämd, och ville att jag skulle vara stilla och sova...
Vi chansade på att barnen skulle sova lugnt och så kommenderades storebror ner från vinden för att sova i vår säng nära flickorna. Ut i bilen och raka vägen till akuten. Värkskoven påminner om förlossningsvärkar på det viset att de kommer smygande, ökar, ökar, når sin topp och sen avklingar, molande ömhet och så nästa, och nästa och nästa, skillnaden är att toppen kan vara i hela 5-6 minuter. I bilen till stan hann jag ha 3 värkar, då jag hade så sjukt att jag tänkte börja kasta upp. Framme blev vi väl mottagna och jag omhändertogs genast och blev satt i övervakning med dropp och allt. Jag skickade hem gubben för att se till barnen och för att hann skulle slippa se mitt lidande. Det är lite borta ur minnet hur länge jag var på akuten och hur jag kom till avdelningen för neurologi. Jag sov inget den natten heller, men jag fick påbörja en medicin som skulle hjälpa och jag fick en mycket högre dos Oxynorm. Sköterskorna var så snälla och jag kunde lite slappna av när jag fick ha huvudändan på sängen rakt upp och sitta och luta så.
Första morgonen rondade neurologen och hon är kompetent och jag fick fyra nya mediciner och inte tal om att åka hem innan vi har koll, hon kunde med lätthet ställa diagnosen Trigeminus Neuralgi. För att utesluta bakomliggande orsaker behövdes magnetröntgen av hjärnan och en del blodprover. En hel del krångel blev det med medicinerna och min lever som inte vill att jag ska ta mediciner alls...värdena for i höjden och efter några dagar fick vi byta medicin för att börja om från noll för att komma upp till de doser som ger lindring. Biverkningar av dessa mediciner är rätt kraftiga,i alla fall till att börja med. Epilepsimedicin är det bästa botet mot sjukdomen i ansiktets trillingnerv(trigeminus).
Det blev att vara kvar på hospitalet tills idag, alltså en vecka efter att vi for in akut. Nu är jag hemma och undrar hur långa inlägg man får skriva utan att ens sätta bilder med?
Mediciner har jag bara två sorter nu att laborera med, i 2 månader tills jag får trappa ner och avsluta. Sjukskriven är jag till 25.10 och köra bil kan jag inte förrän biverkningarna lugnat ner sej.
Allt möjligt ska man få pröva, men nu är tacksamheten stor över att det inte finns någon hjärntumör som trycker på nerven, och att detta inte var ett symtom på MS. Det handlar helt enkelt bara om nervvärk. När man googlar på Trigeminus Neuralgi får man beskrivet att det anses vara en av de värsta smärtor som kan upplelvas och att patienterna kan bli suicidala om de inte får hjälp. Tacksam är jag för att vi har ett sjukhus nära och att där finns duktiga och erfarna specialister som verkligen kan ge den hjälp man behöver.
Såja, det var i alla fall en liten förklaring till bloggtorkan...återkommer om lusten faller på eller tiden hemma blir lång.
Sköt om er och var glad för varje ny dag utan sjukdom och smärta!!

En vacker morgon innan avfärd till jobbet blev Rövarmamman inspirerad att ta fram kameran ur väskan. Dimman hängde tung över ån och smög sej upp mot skogen för att förflyktigas i den uppstigande morgonsolens värmande strålar. Den tidiga morgonsolen ger ett trolskt sken i skogen och luften är så mättad av fukt från nattens regn eller dagg.
Sensommarens vackra rosor. Inte mina, utan de finns vid mitt barndomshem, kanske därför de är så vackra i mina ögon.
Upplagd av
Rövarmamma
kl
23:09
2
kommentarer
Nya stranden vid vilttorpet är inte alls illa! Sand och sol och varmt vatten och nära till mat. Omklädningsrum och dass gör det hela ännu mer praktiskt. Månne det här var sommarens sista dopp?
Eller kanske detta var en sista simtur? Ronja fick en stor pool av faffa på sin födelsedag och den har minsann varit i flitig användning sen dess! Till och med Rövarmamman själv slängde sej rakt i plurret efter en svettig tur i hallonbuskarna. Sådant ska vi inte visa i bloggen så på bilden är det Ronja som just har övat dykning.
Upplagd av
Rövarmamma
kl
09:23
0
kommentarer






Upplagd av
Rövarmamma
kl
21:46
1 kommentarer
Etiketter: golv, kök, Lekstuga, målning, renovering, tapeter
Upplagd av
Rövarmamma
kl
15:20
0
kommentarer
Etiketter: körsbär, smulton, solnedgång, solros

Att taggiga taklökar kan vara så snygga! De här är tyvärr inte Rövarnas egna...fotona är tagna ur en god väns trädgårdd. Lilla knubbiga handen tillhör Ellen som så gärna vill plocka blomman.
Upplagd av
Rövarmamma
kl
00:05
0
kommentarer
Etiketter: blommor
Det fanns en dag i sommar när temperaturen var hög, det blåste inte och det fanns inte ett moln på himlen, inte på hela dagen. Den dagen vaknade hela familjen tidigt och packade ihop sina badlakan och leksaker och matsäck och mycket annat också.
Klockan 9 parkerades bilen på Fäboda, fritt att välja vilken plats som helst, ingen annan syntes till i den arla morgonstunden. Morgonkaffe från termos och medhavd dagstidning, barnen som leker snällt . Härligt, härligt, härligt. Bara havet och vi, en liten stund innan mänskorna sakta men säkert fyllde stranden.






Simning i havet, Ellen har lånat kompisens simring som har botten med hål för benen, väldigt fiffig uppfinning, var månne man hittar sådana?

Det bar av till villan igår. Alternativet hade varit att städa huset. Sommaren är kort och semestern ska njutas, så städningen får blir en annan gång. Det fungerade fint, inget hade rörts, allt låg var när vi kom hem ikväll. Imorgon är en ny dag, OM det är dåligt väder KANSKE dammsugaren kommer fram. På fotot är Ronja och Ellen på väg med bestämda steg mot villan, de ser alltid fram emot att komma ut till havet.
En kort paus vid Köpmanholmens roddbåtshamn, såklart ska det testas om vattnet är varmt eller kallt.

Nu är huset äntligen färdigt målat, bara sockeln kvar...och terassgolvet som ska oljas in. Men så gott som färdigt är det. Nu är det inte mycket tid att blogga, solen skiner och ingen vill sitta inne. Igår var vi på Toivonens gård i Kälviä, och imorgon ska vi styra söderut, nya stranden vid Vilttorpet bör undersökas. Foton kommer senare. Jordgubbar och grädde hör sommaren till och lite måste man fira när projekt målning är klart!
Upplagd av
Rövarmamma
kl
21:13
0
kommentarer
Etiketter: jordgubbar, målning, strand
Så var det dags för semester igen! Skönt! Förra omgången hann vi med en del utflykter, få se om det bär av nånstans denna månad?
Någonstans mellan Evijärvi och Alajärvi finns en sevärdhet som vi hittade av en slump när vi åkte till Tuuri. Egentligen skulle vi bara stanna och dricka det medhavda kaffet och låta barnen springa runt lite. När man ska rasta springande barn kan man inte stanna nära en landsväg, därför brukar vi svänga in och köra en bit längs mindre vägar. Den här gången skymtade något märkligt inne i skogen.
Såklart måste figurerna synas lite noggrannare och inspekteras närmare. Fula änglar av ett icke kännt material? Betong? Gips? Något annat?
Statyerna var nästa lite skrämmande så det var rätt spännande att springa omkring i skogen och söka hur många det fanns.



Såhär fint köksfönster hade vi inför midsommar, tack vare gäster som hämtade med sej sommarblommor. Liljekonvaljerna speciellt betyder alldeles extra mycket sommar!
Men lagom till midsommar kom det vackra varma vädret och nu har ingen hunnit vara inne och njuta av blommorna. Lata dagar på stranden varvas med aktiva dagar i målandets tecken.
Blogginläggen blir inte heller så många när det finns så mycket annat att göra, men kameran är med överallt och tids nog ska här visas bilder från vad rövarna hållit på med i sommar. Första semestern är snart avklarad i och med att mamman ska i jobb på onsdag. Pappan är ledig hela juni och juli liksom barnen. Aha, män och barn har sommarlov, kvinnor har jobb och två semstrar. Fredag 10.7 börjar semester nro 2 för mamman. Tjohej!
Upplagd av
Rövarmamma
kl
11:27
1 kommentarer
Nu är vi på hugget med målningen, garaget blir gulare för varje dag. Men bäst som mästermålaren stod högst uppe på stegen med penslen i ena handen och målpyttsen i den andra, så hände det som brukar hända så här kring midsommar om man bor mitt ute i skogen. Vår allra käraste vänner framom alla andra mygg och knott har anlänt idag nämligen. En äcklig stor sak som liknade en övergödd fågel i randig dräkt satte sej på vaden och tog en stadig tugga. Av ovannämnda skäl kunde inget göras för att eliminera fienden, med den påföljd att kräket satt kvar och sprutade gift tills brädan var färdigt målad. Envishet. Ska det målas så ska det.

Upplagd av
Rövarmamma
kl
23:04
5
kommentarer
Bäst som det regnar så kom det en skur. Och som omväxling lite duggregn. Halvmulet till mulet. Grått och vått. Knappast ett väder man önskar sej till sin semester, men vi får väl göra det bästa av sommarlovet i alla fall.
Storebror far på barnläger till Klippan idag och imorgon far resten av familjen till Eden i Uleåborg. Hemma fördriver vi tiden genom att varva nyttosysslor med lek.
Flickorna har fått en ny förpackning Play dooh att baka med, det håller dem sysselsatta och nöjda en bra stund. Och duktiga är de att leka tillsammans.

Regnet gör gott åt bondens odlingar, det syns nästan hur sådden sträcker på sina gröna strån så att det knakar av själva växandet. Rövarmammans blommor mår prima och gräsmattan tar fart så att gräsklipparen sen inte blir sysslolös. Det ska inte klagas på det efterlängtade och välbehövliga regnet. Vi noterar bara stillsamt att barn i lekåldern blir rastlösa om de inte kan vara utomhus så mycket de vill, det i sin tur leder till lite smått syskongräl och diverse hyss!
Bara att ta skeden i vacker hand, söka fram galoonkläder och stövlar och stryka på myggmedel och ett väderglatt leende. Rainy day - here we come!
Upplagd av
Rövarmamma
kl
12:47
3
kommentarer

Så var det dags igen. Det är en stor händelse för Rövardottern att få åka till mommos och sätta potatisen. Ganska tung är hinken med potatis men den blir ju lättare efterhand som hon arbetar.
Det är inte frågan om någon massproduktion, utan bara några rader för att få egen nypotatis att mumsa på senare i sommar. Det är då den andra höjdpunkten, att få gå och kontrollera om det växt ut några knölar under blasten sen.
Mormor gräver gropar att placera potatisen i, morfar strör gödsel och Ronja plockar dit sättpotatisen - teamwork!
Snart är hinken tom och det blir dags för kaffepaus. Duktigt jobbat!


Upplagd av
Rövarmamma
kl
21:44
0
kommentarer